Alan keeps me awake
28 Maj 2010 Kommentera
Jag minns när jag var 14 år och min bonusbror fick första Silent Hill-spelet. Han vågade inte spela det ensam så jag och min lillasyster fick sitta på varsin sida om honom i soffan när han begav sig in i skräckvärlden. Själv har jag aldrig vågat spela läskiga spel (skräckfilmer älskar jag dock), jag får panik och nerverna är på spänn hela tiden vilket bara leder till att jag inte kommer någonvart. Det är svårt att hålla i en kontroll om man behöver händerna för att hålla för ögonen!
Min smarta sambo kom dock med förslaget att spela spel tillsammans, och framförallt då spel jag inte (och kanske inte han heller) skulle våga spela själva. Först var det Bioshock (awesome!) och nu är vi på äventyr i Bright Falls som Alan Wake. Efter att jag provat skjuta creepy frickin spökmänniskor i en mörk skog, och nästan börjat gråta av panik och rädsla, kom vi fram till att numera kör jag bara när det är dag. Vi har spelat två episoder av Alan Wake och jag tycker det är väldigt bra hittills. Manuskript-sidorna man hittar är inte så farligt spoilande utan funkar som en stämningshöjare, de är så blandade att det ibland tar så lång tid att man glömt att just det där skulle hända just på det stället.
Det är skönt att fastän jag är en liten chicken shit får jag uppleva de här läskiga, men också väldigt bra, spelen. Och om min sambo får som han vill vågar jag kanske en natt stå där med flicklampan i skogen utan att skrika.
